Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(”farbror’1 Severin, såsom han stundom kallade
vännen), tog han sig någon gång friheten att
spela ett och annat tjufpojkstreck med farbror.
Detta var hans andra besök i dag, ty
redan på morgonqvisten hade gubben tittat
upp för att granska verkan af kyrkoherdens
liktal. Men nu syntes klart att det ej var
läkaren som gjorde besöket, utan en vän, den
der hade något att andraga.
’’Ack, bror, jag är totalt uttröttad!” yttrade
krigsrådet, som fordom kallat doktorn farbror,
men på senare tider med nöje antagit hans
proposition om brorskap.
”Uttröttad — det tror jag rasande väl”,
svarade doktorn, en liflig och munter gubbe,
klädd nästan som en ung sprätt, ”det tror
jag rasande väl! Till och med jag, som är
bara pojken, skulle bli sjuk, om jag förde ett
sådant lif.”
”Hvad skall man göra?”
”Det frågar han mig!” utbrast doktorn
skrattande. ”Har jag ej tusen gånger svarat:
’Konsten att lefva består i att vara ung*.’ At
fanders med medikamentsflaskor, fläderte och
eldbrasor — det der allt är godt nog åt folk,
som icke vidare ha i verlden att beställa!”
”Du har ett lätt humör och ett lätt sätt
med dina patienter, men . ..”
”Men mina patienter, vill farbror säga, äro
några fördömda åsnor, som ej kunna lära sig
Förmyndaren, Dêl. L 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
