Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä brukade lian ibland yttra. Dock gal
ban aldrig detta råd utan en lätt darrning på
rösten, ty ban var verkligen rädd för sin
pupill, sitt ’’yrväder11, såsom han brukade kalla
henne.
”Kondition’’ — plägade Jeanne-Sofie då
svara — ”liksom det funnes menniskor så
upplysta och välsinnade att de erkände det en
guvernant eller sällskapsmamsell kan råka till
att ha mer kraft, förstånd och bildning än de,
som betala henne. . . Jag sätter mig icke i
subordination, jag!”
”Men . . . men räntan, mamsell” — hette
det dernäst — ”jag försäkrar, jag bedyrar att
den icke räcker till de utgif. ..”
”Tyst, gamle enfaldige pratmakare .. . jag
blir väl tjugufem år en gång, och då lägger jag
in om att bli min egen förmyndare.”
”Gud gifve att vi hunnit så långt!”
Vår rådman drog en suck så djup, så
djup, att den ännu icke hunnit sitt slut, när
mamsell Jeanne-Sofie redan stängt igen dörren.
Hvad beträffar den unga qvinnans moder,
var denna hvarken elak eller obillig. Hon
var blott en mycket nogräknad och en smula
enfaldig menniska, som, uppskrämd af de
rykten, till hvilka Jeanne-Sofie af liknöjdhet
gifvit anledning, ansåg sig pligtig att förfara
med en viss stränghet mot sin styfdotter.
Stark till kropp och själ, eldfull, styfsint
och häftig, kunde emellertid denna ej under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
