Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hou gick häftigt ocb oroligt fram och äter.
”Tänk, om jag begärde lof af öfverstinnan ?
Nej, det vore att förråda ett förtroende —
dertill eger jag ej rätt.
An om jag sjelf ginge bort, men lemnade
nyckeln uti?
Fy då — det vore en nedrighet, att, sedan
jag lofvat vara närvaraude, blottställa Jeanne*
Sofie ensam för hela skulden, ifall något händer.”
Så der funderade hon fram och åter,
till-dess middagen kom med en halftimmas tête
à tête med öfverstinnan.
”Nåväl, mitt barn, är du till freds med
din förmyndares bref? Det är i sanning så
artigt att det icke alls påminner om den ton,
som han kunde ha nyttjat.”
”Jag är mycket belåten, icke allenast med
sjelfva brefvet, utan äfven med det förslag
ban gör.”
”Visserligen, visserligen!” svarade den goda
frun, lätt rodnande.
Efter skrifvelsens ankomst — då hou,
mot förmodan, fann krigsrådet benägen att
hjelpa henne af med bördan — hade hon
förändrat tankar och ångrat att hon bortkastat
en så reél summa.
Saken var, att som öfverstinnan tänkt sig
ett bref fullt med böner och öfvertalande från
förmyndaren, jemte tårar och knäfall af Viola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
