Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker gör mig ett sådant nöje, att jag har största
svårighet att visa mig likgiltig eller låtsa som
om jag ieke förstodc det?
Emellertid är sannningen den, att då jag
kommer lieni och för mig sjelf upprepar dc
granna fraser, jag hört, rodnar jag öfver min
svaghet, ty dessa fraser äro så andefattiga
och riktigt fadda, att jag sannerligen måtte
vara ganska fåfäng för att i eke, när jag hör
dem, skratta eller gäspa deråt.
Ni ser att jag behöfver en allvarsam skola.
Värre tror jag dock är — åtminstone sä
ger öfverstinnan så — den medfödda
obe-tänksamheien i min karakter.
Jag behöfver ej tala särdeles härom, då
just detta fel gifvit anledning till det
klagomål, som orsakat både min korrespondans oeli
min flyttning.
Men, min gud, kunde jag väl i en stor
samling af menniskor se en ung flicka sitta
öfvergifven, liksom utstött från deu öfriga
soeie-teten, utan att nalkas henne!
Jeanne-Sofie bar sedan blifvit min vän —
och är det icke sant: vänner hafva -stora
anspråk på oss?
Den stackars Jeanne-Sofie är visserligen
äldre än jag och i vissa fall af ett mera djerffc
och beslutsamt lynne. Icke dess mindre
hat-hon behöft mig; och jag . . . ack, med böner,
med vissa blickar får man mig i det närmaste
hvart man vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
