Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma trädde löjtuant Marbin helt
och bållet ut ur sitt förvisningsrum.
”Att gå”, återtog han, ”är en pligt först
och främst emot er, min fröken, och sedan mot
mig sjelf.”
”Än hon då?”
”Har hon icke velat livad som skett!1’
”Men ni skall vara ädelmodigare, än att
begagna er af hennes sinnesförvirring — eljest
blir hon, då hon återkommer till besinning,
verkligen tokig.”
”Ni ber för henne, ni!n sade han med
oredig röst... ”Nåväl, ni är en engel af [-godhet-] {+god-
het+} och renhet, och en befallning från eng-
larne måste man lyda... Må Jeanne-Sofie
ännu ega en veckas besinningstid — då får
hon höra af mig, och sedan . ..”
”Sedan?”
”. . . må Gud styra! Men låt mig icke gä
förrän jag på mina knän tackat er och erkänt
den gränslösa uppoffring ni gjort!”
Och innan Viola hunnit hindra det, liadc
Emil Marbin vördnadsfullt böjt sitt knä för
henne.
”0, stig upp — jag vill ej bli tilltalad
på detta sätt. . . Jag har varit oförsigtig . . .
ni är för redlig att neka det.”
”Också nekar jag det ej. Och jag
tillägger, att ni varit dubbelt oförsigtig i er
tillbedjans värda oskuld, ty . . . Men nog!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
