Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Store gud T skrek Viola till. . . ”Se der . .
se der!”
Och det Viola såg, var i sanning förfärligt.
Midt på ena väggen hade en liten lucka,
den hon förut icke kommit att tänka på,
sakta blifvit frånskjuten, och i öppningen af
denna lucka (hvilken gick ut till en så kallad
skräpkammare) framstack öfverstinnans ansigte,
karrnosinrödt af förtrytelse och — vi måste
tillstå det — af en förskräckelse, .som i första
ögonblicket ej hittade ord.
Löjtnanten hade sprungit upp.
Men hvad hjelpte det? Hade han ej blifvit
sedd vid Violas fötter, och hade ej öfverstinnan
hört honom sjelf erkänna, att Viola i sin
tillbedjans värda oskuld varit ”dubbelt oförsigtig,
ty..
Det är sant att man ej kunde veta hvad
som skulle komma efter detta ¿y, men
öfverstinnan förstod sig något på mimiken, och
löjtnant Marbins mimik hade varit så vältalig
att den erfarna frun tyckte sig hafva hört
meningen till slut.
”Jag* är oskyldig, jag är oskyldig, tant,
trots utseendet!” sade Viola, som först talade.
”Löjtnanten vet det.”
Öfverstinnan lemnade nu sitt observatorium
och kom med majestätiska steg från ena dörren,
just i detsamma som Jeanne Sofie störtade ut
fra 11 den, som ledde till sängkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
