Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid att stanna, innan hon pröfvadc rösten.
”Han, han vid Violas fötter?”
”Kors jag tror intrigen knyter sig! Unga
fröken öfverträffar allt hvad jag hört och
upp-lefvat.”
”Och ändå, tant, upprepar jag att jag är
oskyldig. Gud ser det. Jeanne-Sofie bad mig
så enträget, och jag kunde icke göra henne
förtviflad.”
”Men hvilkendera af damerna är i sjelfva
verket herr löjtnantens inklination? Denna
outredda sak måste jag väl ha rättighet att
slutligen få veta.”
”Min fru”, yttrade löjtnanten, på hvars
ansigte ett fast beslut lästes, ”min fru, detta
språk mot fröken är icke värdigt. . . Den
tacksägelse, jag knäböjande framförde, gälde,
såsom ganska väl kunde ses, det offer, hon
gjort åt vänskapen. Jeanne-Sofie är min fästmö
och jag står nu på resan till min far för att
anhålla om hans samtycke till vårt giftermål.”
Vid denna mauliga förklaring upplyfte både
Viola och Jeanne Sofie sina ögon mot löjtnant
Emil.
På den förra kastade han en blick, som
tycktes säga: ”Hvad jag gör, är icke för
mycket — jag ville göra tusen gånger mer!”
Den senare deremot räckte han handen,
tillläggande dessa ord:
”Kom ... Ännu i afton talar jag vid din
styfmor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
