Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högste, med alla bvita serafer knäböjande
omkring honom.
”0, att jag vore en bland dem T suckade
hon och sökte fortsätta den vackra fantasi,
som hon upptagit. . . ”Ingen, ingen på jorden
vill mer bry sig om mig.”
”Ah jo men, lilla fröken!” svarade en röst,
som kom . . gud vet hvarifrån.
Viola skalf till och hade så när fallit
omkull öfver blomstergruppen.
”Hvem svarar mig?” frågade hon sakta.
”Bara en gammal tjenare. Men det är så,
att han har ett hjerta, som varit med i både
len- och yrväder, och derföre .. .”
”Gamle Nicke, är det du .. . Jag har icke
sett dig, sedan du tog emot mig på ångbåten,
och då gjorde ditt ansigte mig riktigt godt.1’
”Tackar så mycket, fröken ... I går
förmiddag helsade jag också, när jag tog emot
blomkrukan, men det märktes inte till.”
”Ack, min gud, det är så rätt. . . men,
jag funderade då på något.”
”Jo jo — jag gissade allt livad fröken
funderade på.”
"lh!”
”Fröken tänkte: ’Det här var mäkta
besynnerligt — jag kommer som en främling,
en liten utlandsdufva och ser mig om efter
hus och tak, som lofvadt var, och så fick jag
väl både hus och tak, men liemma är jag
ändå inte, ty jag vill ha ett trofast hjerta till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
