Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spis-mur i mitt hem — det är vid spisen som
en värmer sig.”1
Besegrad, upprörd och djupt och gladt
öfverraskad att finna sig så förstådd, der hon
minst väntat det, räckte Viola ut sin hand mot
gamle Nicke, som med hjertlig vördnad fattade
den och fälde en tår derpå.
”Hvarför gråter du, min vän? Om det är
för mig, så sörj icke! Det blir nog bättre, då
min förmyndare kommer upp — och se n så
är jag redan van att vistas bland främlingar.11
Nicke smålog sorgset, och leendet sade
uttrycksfullare än ord: ”Stackars liten, dervid
vänjer du dig aldrig!11
”Ack, nu ser jag att du gråter af annan
orsak!’1 utbrast Viola med uttrycket af ett
himmelskt deltagande . .. ”Du är svartklädd, och
det så sent på aftonen?”
”Det kommer deraf att lördagsqvälln är
min helgdag.”
”Kan jag fråga dig hvårföre?1’
”Gerna ... En gång i tiden hade jag ett
trofast hjerta, och det var min mur i hemmet.
Jag älskade Olena i fem och tjuge år, och tie
veckor deröfver — ja, fröken, i så lång tid
älskade jag min fästeqvinna, den jag i mina
tankar satte näst Gud.”
”Af hvad skäl blef hon då icke din
hustru, käre Nicke?”
”Af intet annat än att jag tyckte det skulle
fallit sig så konstigt att vara liksom för mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
