Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derefter tilläde bon:
”Det är tryggande att veta det jag bar
eu så god vän nära mig.”
”Fröken lilla . . förlåt” — Nicke reste sig
upp från rabatten, der han åter börjat den
plundring, Violas ankomst afbröt — ”fröken
lilla, är det inte något, som fröken känner sig
modig att säga mig å part? Jag kan allt dröja
en liten stund än.”
”Kanske ville jag fråga något, men jag
vet icke om .. .”
”. . . det går an att fråga en tjenare om
saker, som röra husets folk?”
Viola teg, men hennes hulda småleende
förkunnade att hon tänkt något ditåt.
”Jag ser huruledes det är bestäldt!”
återtog Nicke, medan han siratligt slätade ut de
veck, som kravatten erhållit. ”Men var inte
i valet och qvalet om det, kära fröken lilla,
ty krigsrådet sjelf håller sig aldrig för god
att tala med mig om allting. När en hela
sjutton åren haft tillfälle att visa hvad en går
för, ser en god husbonde nog både till bjertat
och förtjensten.”
”Käre Nicke, jag vill ingenting fråga om
min förmyndare. Han har varit sjuk allt sedan
jag kom, och han skulle visst ha känt sig
besvärad, om jag begärt att få besöka houom.”
”Ja, det hade då aldrig varit att tänka
på! Och utan några frågor skall jag säga
fröken, att krigsrådet är liksom lite undselig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
