Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i nödfall kunde befalla lydnad, i fall den
vägrades.
Man torde finna denna sinnesstämning i
föga öfverensstämmelse med den, som tycktes
bilda sig, då vi sist lemnade vår fröken.
Detta härledde sig från en sak, som vi
icke känna, men hvilken vi nu skola utforska.
Krigsrådet hade ansett sig ha visat ett
riktigt aktningsprof, då han, med detsamma
han gaf den i förra kapitlet afgifna
förklaringen, lät Viola blicka ut genom jalusien.
Men hvem har erfarit att välvilliga afsigter
alltid belönas med tacksamhet?
Viola fann jalusierna icke förtjena namn af
spindelnät och harmades dessutom — i
hemlighet nota bene — öfver att hennes
förmyndare ville hindra sina klienter från den
oskyldigaste af förströelser, den nemligen att se på
hans träd och blommor.
Och närmaste följden af dessa
förmyndarens och pupillens olika åsigter om jalusier
blef den, att Viola inom sig kände förminskadt
det goda intryck, som hon nyss rönt.
Vi veta icke om krigsrådet märkte något
af detta, men så mycket veta vi, att han följde
fröken till dörren, utan att yttra ett ord. . . .
”Åb, min herr förmyndare”, hette det nu
i morgon-monologen, ”jag tror icke att en smula
opposition kommer att göra mig särdeles
sam-vetsqval!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
