Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viola afgaf ett nekande svar, men stälde
sig sedan vid dörren att lyssna.
Helt säkert kommer der ett bud ännu för
att efterfråga anledningen till hennes frånvaro:
om hon kände sig illamående eller det eljest
fattades henne något. .. kanske torde till och
med krigsrådet sjelf infinna sig vid dörren?
”Jo, det vet jag visst!” vederläde hon sig
sjelf, då inga steg hördes närma sig. * Han
bry sig om något annat än det han sjelf
utstakat! Det stod ju icke i dagordningen
hvil-ken timma jag fick tillåtelse att vara sjuk.”
Här göt sig en lätt rodnad öfver Violas
panna: någon nalkades på afstånd, och —
villa eller verklighet — hon tyckte att gången
liknade krigsrådets.
”0, hvilket litet odjur jag är!” hette det
nu. ”Kan en fader vara mera öm och
orolig .. . Hvad han är god och öfverseende och
ädel! Jag skall också öppna dörren sjelf och
cj låtsa som om jag icke hörde.”
Och Viola öppnade sjelf dörren for —
gubben Nicke, hvars eljest trippande gång
blif-vit förbytt i en värdig och stadig, detta i följd
af den skäligen tunga bricka, som han bar på
armen.
”Kors.. jaså... är det du, beskedlige
Nicke!”
”1 egen person, fröken! Frun ville skicka
Anna-Mina, men jag tog leveransen, jag.”
”Ja, Nicke är alltid snäll.. . Men livad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
