Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad bär är vackert — hvad jag är
glad att finna denna förtjusande promenadplats!
Jag måste gå hit alla dagar.”
Så der ljöd det från Violas läppar, då
man kommit öfver första bron till andra sidan.
Krigsrådet nickade och var troligen glad
åt sin pupills glädje — men litet förströdd
syntes han likväl.
”Jag tror du spejar efter något?” sade
doktorn undrande.
”Jag — nej visst icke. .. jag blott ser
mig omkring.”
”Men så mycket är sant, att krigsrådet
ickc särdeles hör på mig!” inföll Viola och
satte på sig en liten min, den mest förledande
man ville se.
Derpå, då hon i en hast erinrade sig- att
denna lilla sjelfsvåldiga frihet icke lämpade
sig efter hennes förmyndares lynne, blef hon
så allvarsam att hennes rosenfärgade anlete,
h vilket nyss leende .och friskt fram tittade
under den lätta, hvita sidenhatten, fick uttrycket
af ett ansigte insvept i en molnslöja.
”Der”, sade doktorn, ”möta vi, min själ,
Lars Mauritz .... Och ser jag rätt, är det
den gynnarn Charles som stuckit sin profana
arm under sin ärevördige kusins.”
”Gif akt!” hviskade fru Laura.
”Fröken Viola” — yttrade förmyndaren,
och nu var det förmyndaren som kom. . gud
vet bvarifrån — ”kasta en blick på den der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
