Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kullen, som Lars Mauritz just nu passerar. . .
är den icke vacker?”
”Jo, ack, jo!”
Viola såg på kullen, men derjemte på den
unge officeren. Och emedan hans ögon
uttalade liksom ett tecken till bekantskap, rodnade
hon starkt.
Kanske hade hon så gjort ändå, just
emedan hon befann sig under sin förmyndares
forskande blick.
”Har fröken förut sett löjtnant Charles
Marbin?” frågade krigsrådet helt enkelt.
”Jag.... det är visst möjligt att.. .”
Det blef afbrott i följd af presentationen.
Men icke förr var den lilla formaliteten
öfver, än löjtnant Charles med en, såsom det
likväl märktes, något tillgjord glädtighet tog
sig friheten erinra fröken att de voro gamla
bekanta.
”Hvad i all verlden vill det säga?”
frågade fru Laura med det mest godsinta
småleende.
”Det vill säga”, återtog löjtnanten, ”att jag
dagen efter frökens ankomst hade den lyckan
se henne från ett af fönstren i krigsrådets
salong; och i fall fröken Holst sedan dess
glömt mitt ansigte, är det åtminstone icke mitt
fel, ty alla dagar derefter har min väg legat
åt samma håll.”
En dylik bekännelse, gjord af en annan
person än löjtnant Charles Marbin — stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
