Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stickenhet, men med den lugna öfverlägsenhet,
som han så väl kunde antaga, ”det torde då
vara bäst att visa hvad som icke kan ses!”
Och med en helt ståtlig rörelse gaf han
sin arm åt den unga flickan, lemnande fru
Laura åt kyrkoherden, som artigt skyndade
fram.
Löjtnant Charles, hvilken ingalunda ville
nöja sig med doktorns epigrammer och som,
så djerf han än var, dock icke hade djerfhet
nog att nu taga platsen på andra sidan om
fröken, löjtnant Charles, säga vi, skyndade —
sedan han upptagit fru Lauras näsduk och i
utbyte erhållit en tillhviskad tacksägelse —
att lifligt försäkra sällskapet det endast ett
redan uppgjordt parti med några kamrater
hindrade honom från att längre njuta af det
agreabla .nöje, som han så oförmodadt påträffat.
”Jag lemnar er också, mina vänner”,
förkunnade doktor, ”ty jag upptäcker der borta
en patient, hvars viftande parasolett
förstän-digar mig att jag sjelf längesedan blifvit
upptäckt.”
Löjtnanten och doktorn togo af åt olika håll.
”Nå, min fru”, började kyrkoherden,
bemödande sig att draga fru Lauras
uppmärksamhet åt sig, ”hur stå mina aktier?”
”Hvad då.för aktier?”
”Huru —- äro de sä ohjelpliga, att ni rent
af glömt bort mitt frieri till nästa vår?”
Hon började skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
