Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tror nästan att det blir ingenting af
med min förhoppning, ty om jag mins rätt,
skulle jag betala den äran med en
omöjlighet — betänk att ett helt år vara lika
intagande som jag var en viss afton!”
”Nå, vore det en omöjlighet?”
”Jag gissar det, ty redan i dag vid andra
påminnelsen, finner jag mig disponerad för
allt, utom att göra mig behaglig.”
Hon talade enkla sanningen:
Hennes kinder blossade af harm deröfver
att kyrkoherden med sin säfligaste gång
hindrade henne från att höra hvad krigsrådet
sade sin pupill.
Och hade hon hört detta, så skulle nog
hennes kinder ha blossat af mer än harm.
”Fröken Viola’’, sade Severin, och rösten
kunde icke fela att ingifva förtroende, ty i den
var något nytt, varmt och vänskapsfullt,
”fröken Viola, lofva mig nu i början af vår
bekantskap att aldrig förhemliga något för mig —
gif mig i denna väg ingenting att klaga öfver!”
”Aldrig”, svarade Viola gladt, ”så framt...”
”Blir det förbehåll?”
”Jag har icke mod att säga hvad jag
tänkte på, ty det var helt och hållet en
barus-lighet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
