Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jeaime-Sofle.
Vi skola nu kasta en blick tillbaka på
vår andra hjeltiuna.
Det är en ljum vårnatt.
Jeanne-Sofie, som icke kan sofva, står ännu
påklädd vid det öppna fönstret och ser utåt
gårdsplanen, hvars gamla träd sakta röras af
vinden, medan månen leker titt-ut mellan de
nyknoppade bladen.
Jeanne-Sofies glödande och starkt rodnande
kind har bleknat mer än märkbart, och om
det icke är månen som lånat den detta
återsken af lugn och kyla, så får man tro att de
starka lidelser, hvilka satt denna själ i lågor,
dött bort ocb qvarlemnat endast en ljum
trötthet, en släpande mattighet.
Men det är hvarken det ena eller andra:
Månen spelar öfver ett nästan dödt
an-sigte, men det döda uttrycket härleder sig
icke deraf att känslorna förut dött.
Nej — men de ha haft att bestå en så
förtviflad kamp, att den stundom bringat oreda
i sjelfva förståndet; och medan dessa brusande
känslor, häpna öfver sin egen styrka, stannat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
