Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf honom en liten ljum låga och lät honom
lifnära sig på den emellan hvarje möte, som
hon, ehuru i allmänhet högst tillbakadragen,
lät beveka sig till.
Men oaktadt all försigtighet anade hon
likväl en öfverhängande olycka från den nye
älskarens sida, och det var alltid i följd af
skrämseln i denna fantasi som hon vaknade
upp ur sina förvirrade drömmar.
Och då hon vaknade, häpnade hon öfver
.sig sjelf.
Ja, hon icke blott häpnade, hon ryste vid
tanken att befinna sig närmare, än hon sjelf
aoade, den afgrund, hvilken så tjusande lockade
henne med sina fantastiska spegelbilder.
Måhända har man svårt att fatta det en
så stark och beslutsam karakter som denna uuga
qvinnas kunde gömma en så otrolig svaghet.
Men styrkan bräckes lät!*, segheten
derernot håller tillsammans.
Jeanne-Sofie stod ensam med sitt hjerta,
ett Vesuvius i miniatyr, och ensam med sin
inbillningsverld, hvilken ej mer förmådde
upptaga andra bilder än dem, som målade sig på
eldröd eller svart botten.
Och likväl befann hon sig midt inne i den
mest materiella verld.
rHerre gud7’, plägade hennes styfmor säga,
’hvarför ser du så tokig ut, Jeanne-Sofie —
jag bedyrar att du narrar mig i skrattf
Förmyndare . Del. I. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
