Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfmant börjat tala om denne, och det
merendels i krigsrådets egen närvaro.
”Jag säger dig ej någon komplimang,
gamle hedersgubbe”, yttrade ändtligen
kyrkoherden, ”då jag förklarar att din
skarpsinnighet bedrar dig, men kanske gör det dig en
glädje att höra mig erkänna det jag anser dig
som krigsrådets oumbärligaste vän. Ett
förmanar jag dig dock: Var varsam!”
”Ja, lit på det, herr kyrkoherde! Och jag
blir det så mycket mer som jag grant märkte
på rosorna, att vi få månförmörkelse midt i
sjelfva midsommarn”................................
Sedan kyrkoherden var borta, föll Nicke
på knä och bad Olena förlåta, att hennes
hvilorum varit mötesplatsen för så många slags tal.
Och han blef icke riktigt till freds, förrän
han tyckte sig höra Olenas röst hviska:
’Käre gulle Nicke du, hur kan du så
plåga bjertat i ditt bröst! Du vill ju inte annat
än sörja godt för honom, som sörjde för oss
och som vi bägge älskade/
”Tack, du min tröst!” svarade gubben sakta.
”Du mins för väl hvad vi så ofta bad
tillsammans om... . Och nu ett fredligt och stilla
god-natt, min hjertans kär!”
Och i det Nicke skulle aflägsna sig, bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
