Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ett litet, helt litet blad från en af de
blommor, som doftade för Olena.
Bladet lade han på sin hufvudgärd, så att
han fick sofva på detsamma.
40.
Fönstret och kikaren. Öfverraskni iigen.
Den följande söndagsmorgonen stod Viola
helt tidigt vid sitt kabinettsfönster och
betraktade med den mest intresserade
uppmärksamhet huru hennes kaktusväxt — den hon vid
sitt lörsta besök erhöll af krigsrådet och om
hvars tvinfulla sjuklighet hon så
bekymmersamt skref till Jeanne-Sofie — nn ändtligen
syntes vilja lefva upp igen.
Den hade fått två små knoppar.
Men huru hade icke också Viola arbetat
med den, vaktat och vårdat den för att få deu
att åter slå sig till helsa och trefnad!
Det gjorde henne på en gång glädje och
förtret att krigsrådet aldrig frågade efter sitt
bortskänkta barn — glädje: af den orsak, att
hon med sorg skulle hafva erkänt, att växten
hela tiden synts benägen mera för döden än
lifvet. . lortret : emedan det förekom henne som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
