Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket oartigt!” yttrade Viola, besluten att ha
honom att tala, kosta hvad det ville.
”Och hvårföre så fröken?”
”Hvarföre ... Då ett fruntimmer ber om en
artighet — och hon måste väl be, när hon icke
mera har någon i närheten, som gör sig den
mödan att ana hennes önskningar . . .”
”Ursäkta! Fröken Viola vet väl, att en
gammal knagglig ungkarl som jag längesedan
är ifrån det behagliga fjäsk, hvarigenom unga
män förvärfva sig tacksamhet!”
Svaret var iskallt.... Se der hvad
stackars Viola vann.
Hade fru Laura suttit på operan, skulle
hon applåderat. Nu kunde hon ej göra mera
än hvad hon gjorde, d. v. s. skjuta ut sin
vackra öfverläpp med ett otvetydigt uttryck
af skadeglädje.
Derefter pröfvade hon sin egen lycka, och
fann genast gehör, ty krigsrådet respekterade
i Laura sin brors hustru, den der borde ha
aktning i huset.
Vi förtiga Violas känslor, med undantag
af den beundran, som hon hembar sig sjelf
för det hon, efter det passerade, ändå på
eftermiddagen kunde uthärda att hålla
sällskap, då de vanliga vännerna kommo att
uppvakta såväl den nya som de redan bekanta
stjernorna på krigsrådets horisont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
