Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra morgonen lät Jeanne-Sofie genom
gubben Nickc i god tid bedja om några
minuters enskildt samtal med krigsrådet.
Hon blef emottagen i hans arbetsrum.
Jeanne-Sofie kände konsten att skicka sig,
då hon så ville.
Hon förtjustes af detta rum, som Viola
knappt betraktat. Hon beundrade tafiorna,
böckerna, de omätliga pappershögarne och
fattade att den ande, som rörde sig här, väl
kunde hafva full, ja, rastlös sysselsättning, men
dock tid öfrigt att känna en tomhet, som intet
arbete förmådde skingra.
Hon nämde äfven fritt något om dessa tankar.
Krigsrådet ingick utan svårighet på hennes
önskan att framkalla hans egna, och han er
kände att vilkoret för ett lyckligt lif icke
ensamt innefattas i det enda ordet: arbete.
"Snarare då”, återtog Jeanne-Sofie, ”i be
mödandet att göra andras lif lyckligt.”
”Mitt arbete är alltid för andra.”
”Ja, men det är ej ständigt fråga om att
bereda allvarliga fördelar. Det finnes små
saker, som, emedan de bereda våra vänner
nöje, äfven bereda det åt oss sjelfva.”
”Nu har mamsell Jeanne-Sofie en afsigt —
det hörs tydligt.”
”Ja, men en ganska oskyldig: jag önskade
i dag få se Viola af bjertat glad!”
”Är hon då ledsen öfver något?”
”Herr krigsrådet bemötte hennes lilla skämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
