Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utöfningen af ett lif så passionfritt, att det
varit uppfyldt af endast idel renhet och dygd.
Men h vil ken villa öfvergår skenet!
Denne man, som med den elegantaste och
behagfullaste långsamhet skrider fram, som
uttalar de mest förbindliga, lugna och intagande
ord och helt faderligt presenterar sina pupiller,
denne man känner inom sig hitintills okända
qval. Han tror att demonerna inflyttat i hans
hjerna och att hans hjerta blifvit förvandladt
till en brinnande krater.
Löjtnant Charles hade störtat fram till Viola,
lyftat henne ur vagnen och, med hela
ungdomens privilegium att låta elden fladdra upp
så högt den ville, talat . . bara talat. . och
sett sedan . . bara sett!
Viola liknade en solstråle, glittrande mot
kanten af ett rubinsmycke.
Hon bemärkte knappt sin förmyndare,
och träffades deras blickar händelsevis, blef
rubinen endast klarare, solstrålen mera lifiull.
Men hvem täukte på Jeanne-Sofie och
Laura!
Kyrkoherden och doktorn togo hand om
svägerskan.
Men då Jeanne-Sofie tyckte sig ensam
famla efter vagnsdörren, fattade en hand hennes,
och då hon höjde blicken, mötte hon tvänne
ljusgrå, trofasta ögon .. och hur det bar till,
snuddade i samma stund ett par långa, hvita
mustascher mot hennes handskbeklädda hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
