Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bvarken doktorn eller kyrkherrn till reds, och
fruntimmerna oklädda — nu blir han glad i
hjertat med detsamma. Kan inte undra på’t...
guskelof att han har mig i behåll!”
Då gubben Nieke hann ner på gården,
hade han den förtreten att icke vara den förste.
Jeanne-Sofie stod vid vagnens fotsteg, och
så bönfallande var hennes blick, så hastig och
brådskande hennes välkomsthelsning, att Severin
genast biföll hennes begäran om en balftimmas
samtal, så snart han fått helsa på gubben
Nicke och sin svägerska.
Och se der kommer svägerskan nu med
en snabbhet som om hon lånat sig en lärkas
vingar.
Och bakom Laura framtittar ett
rosen-fårgadt ansigte, på hvilket en okuflig rörelse
står att läsa.
Severin omfamnade sin svägerska, som,
snyftande af glädje, hviskade:
”Ack, min gode Severin, hvad ditt
utseende gör mig lycklig . . . Dyre vän”, tilläde
hon ännu saktare, ”bevilja mig en halftimmas
enskildt samtal före uågon annan!”
”Jeanne-Sofie har fått mitt första löfte.”
”Får då jag hoppas på det andra?”
”Det är afgjordt.”
Nu räckte han handen åt Viola, som böjde
sig i en djup nigning, medan hennes hand
för ett par sekunder darrade i den, som höll
hennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
