Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsrådet såg på den unga flickan med
en blick, som så när kommit henne att svimma.
Hvad var det då så förfärligt i denna
blick? Ingenting förfärligt alls... den
innebar endat en mild likgiltighet.
Viola framstammade några välkomstord ocb
tilläde derefter, medan rosen på hennes kind
gick öfver i skarlakansrödt:
”1 fall herr krigsrådets tid medgifver det,
anhåller jag att. . att få tala ensam med berr
krigsrådet, ju förr dess hellre!^
”Rätt gerna, min fröken! Så fort jag fått
språka lite med mamsell Jeaune-Sofie och min
svägerska, som båda haft samma anhållan,
står jag till tjenst.”
”Och nu måtte det väl bli min tur?” sade
Nickc, som stod der och sopade ögonen med
tröjärmen.
”Ja, din först och främst, du ärliga och
trofasta själ, min gamle hedersvän!”
Och gifvande en lätt helsning åt
fruntimren, försvann Severin med sin gamle trotje
nare, som han tagit under armen.
Fru Laura såg länge efter sin svåger.
Hon tänkte ingenting ondt — och det
hade ej heller varit möjligt just nu, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
