Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärnade studera rEn engels memoarer — men
hon erfor liksom en dunkel oro öfver den
verkan, som baden baft.
Severin egde ej mer någonting hvarken
lidande eller nervöst i sitt utseende: det var
så behagligt lugnt och bestämdt... hm . . .
och (besynnerligt nog) ännu mera ungt än
förut. .. Ack!
Ett fäguade dock Laura, ncmligen den
blick, som Viola erhållit.
I vissa fall var det orubbliga lugnet
mycket att föredraga framför de nervösa kriserna.
Men hade Laura förstått hvad detta
orubbliga lugn kostade den, som visade det, så
hade intet slags lektyr gifvit henne styrka;
och om hon dertill kunnat se huru mycket
mod låg gömdt i den blick, hon beundrade,
skulle hon ganska säkert hafva indragit det
småleende, som just nu delade hennes läppar.
”Nå, hvad tyckte du om Severin?” yttrade
hon till Viola.
(Jeanne-Sofie hade redan aflägsnat sig.)
”Jag tyckte att han var alldeles som förut.”
”Ah, ja, det har du rätt i. Åtminstone
var han visst sådan som han äruar bli
hädau-efter.”
Viola svarade ej.
Hon skyndade upp till sig.
Och fick man af hennes åtbörder döma
till hennes känslor, så måtte de visst varit
bra oangenäma och framför allt häftiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
