Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han med denna korta, afmätta ton, som för
den åhörande gör det till en omöjlighet att
glömma en enda bokstaf, ”men i detta
ögonblick behöfver Jeanne-Sofie sin vän.
Krigsrådets vagn är här: låt oss resa — på vägen
skall jag förklara allt!”
”Men löjtnanten ser så förstörd ut, att jag
ej vet hvad . . . hvad jag skall tro. Låt mig
gå in och säga åt Laura att jag reser hem,
sä är jag strax färdig!”
”Omöjligt — jag räknar sekunderna: allt
beror på skyndsamhet.”
”Men här är bestämdt något galet, och .. .”
”Hör på: Fröken Viola ser för sig en
för-tviflad menniska. Jag måste undan — dernere
stå tvänne väktare, två rättsbetjenter. Jag
är förrådd, och jag beröfvas friheten, i fall
jag ej förekommer dem, och det måste ske!”
”Men de se ju löjtnanten lika väl nu?”
sade Viola, darrande, men dock modigt
(Jeanne-Sofies trolofvade var för henne liksom en
broder).
”Jag har här en fruntimmerskappa, hatt
och slöja. Krigsrådets vagn väntar. Fröken
går förut. Gör det.. . Icke för min, men för
Jeanne-Sofies skull!”
”Herr löjtnant, herr löjtnant, blott jag ej
kastar mig i.. .”
”Ack, de qvinnorna — det fins blott en
enda, som eger beslutsamhet, hjerta och mod.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
