Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet doek icke h va rom det handlar — har
skickat mig nyckeln .... Kom låt oss blott
skynda!”
Och uppför de mörka trapporna, genom
de öde gångarna trefvade de sig fram med
tysta, men snabba steg.
”Store gud, min förmyndare!” utbrast Viola,
liksom hon nu först fått tid att tänka på det
farliga i. sin belägenhet.
”Säg honom uppriktigt allt — han har
för ädelt hjerta att icke fatta det fröken ej
kunde neka.”
”Men om .. om löjtnanten blir sedd
förklädd midt i natten här med mig . .. mitt rykte?"
Löjtnanten svarade ej. Hans flämtande
ande-drägt visade att han ansträngt sig öfver
krafterna genom den förfärliga beherrskning, som
han flere timmar måst ålägga sig...................
I Jeanne-Sofies rum — h vilket, skildt
genom en förstuga, låg gent emot Violas —
brann lampan med detta matta och darrande
sken, soin visar att ingen sköter den.
På en hvilsoffa, klädd med svart satiu,
låg Jeanne-Sofie insvept i en stor ljus sjal,
och så perlhvitt var hennes ansigte, skuggadt
af det svarta, slätkammade, långt neddragna
håret, så orörliga syntes de öfver bröstet
¡hopknäppta händerna och så matt hördes ande*
drägten, att man gerna kunde tro sig bafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
