Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inkommit i ett dödsruru, der en nyss afliden
qvinna hvilade i sin likkista,.
Dörren gled sakta upp, och någon sväfvade in.
Vid detta ljud reste sig den matta figuren
till hälften. Men med en åtbörd af bedraget
hopp sjönk hon tillbaka.
Det var Nicke.
”Herre gud, sådan olycklig envishet att
inte vilja gå in i alkoven och lägga sig som
en menniska ... Nu är väl febern förbi, men
detta bär tycker jag sämre om. Mamsell
Jeanne-Sofie kan riktigt komma en att tänka
på bleka döden.’1
”Nicke !”
”Ja, mamsell lilla!’1
”Af barmhertighet.. .”
”Jag är barmhertig, det vet gud . . . Kau
jag göra något?”
”Lemna mig!”
”Men då mamsell inte vill sc Anna-Mina .. .”
”Hör, jag vill vara ensam, alldeles ensam!
Lyd mig för Olenas skull . . . men stanna icke
utan före dörren!”
”Jag kan aldrig neka det, som bes om i
Olenas namn, men jag ber mamsell innerligt
af hjertat, att hon inte begagnar det namnet
till något slags ogudligt ändamål! Dc der
titt-ningarna åt dörren falla mig så vådliga före.”
Men nu målade sig ett så talande bekymmer
i Jcanne-Sofies drag, att gubben utan vidare
invändning gick ut lika tyst han kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
