Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag skrifver... skrifver till dig om den plats,
der vi kunna förenas och der jag väntar dig
för vår embarkering till Amerika.”
”Afven mitt hufvud svindlar. Jag känner,
o, Emil, inom mig något rysligt . .. något
mycket rysligt .... Förlåt mig att jag ej var
så stark som . . som jag trodde!”
Hennes röst bortdog.
Emil störtade till dörren — han vågade
cj ropa, men Viola hade hört låset gå upp
och var genast inne.
”Hon dör, hon dör, och det är jag som
tagit lifvet af henne! Gud i himlen se till en
mans förtviflan och låt henne återvända till
lifvets bitterhet, medan jag ännu kan hviska
ett afskedsord åt henne!”
Han vred sina händer. Ett gränlöst qval
låg i den förvirrade blicken.
”Jag hör dig, min Emil .. . det var blott
en mattighet som kom öfver mig.”
Och åter låg Emil vid den älskade
qvin-nans fötter.
Hennes armar voro lindade om hans hals,
hennes marmorhvita ansigte låg lutadt emot
hans axel.
Deras snyftningar blandades, hennes tysta,
hans våldsamma.
”Jeanne-Sofie. . min själ . . . fattar du allt
mitt elände . . . säg, fattar du alltT
”Var lugn — jag fattar allt.. Gud är
barmhertig... var lugn!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
