Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r0, bai tack .. Likväl blir jag aldrig lugn
förrän vi åter mötas .. . Jag har skrifvit till
Lars Mauritz — han och din ädle vän skola
göra allt, på det att lysniugen må ega rum
så fort som möjligt.”
”Men om den hindras af din lar, då du
är borta?’’
”Om min kropp är borta, lefver min ande,
och den skall hvarken ge sig rast eller
ro, innan jag får helsa dig med mitt namn.”
”0, gud” — ett skri trängde fram öfver
Jeanne Sofies läppar — ”o, gud, hör du
stegen . . . det är rättsbetjenterna som komma hit!”
Hon drog med vansinnig häftighet den
älskade mannen intill sig.
Viola flög mot dörren.
Det var väl tvänne personer derute, men
ej rättsbetjenterna.
Det var främlingen i vagnen och gamle
Nicke, som sökte hindra honom att tränga fram.
”Emil, så sant du icke vill att vårt
be– mödande skall ha varit förgäfves, så skynda i
himlens namn!”
”Hvem talar?” stammade Jeanne-Sofic.
”Min räddare, min vän . .. Och nu, o, du
älskade, högt älskade, farväl . . farväl ... I
ditt rum får man icke taga din make!”
”Min make ... o, gud, o, fader ... o, mitt
lif. . . Emil, Emil, låt mig följa dig .... jag ..
”Emil, Emil”, ljöd den manande rösten
från gången, ”skynda P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
