Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner sorgen rasa så som jag vet att den
rasar inom dig?”
”Derföre att den är för stor för både ord
och rörelser — jag väntar.”
. ”Jag också!” stammade Viola.
”Gå in till dig, min egen älskade Viola,
gå och kläd dig! Vi ha visst snart doktorn
här, men säg till att jag hvarken tar emot
bonom eller någon annan!”
”Ja, jag skall göra som du vill!” svarade
Viola mekaniskt. Och tryckande en kyss på
Jeanne-Sofies bleka panna, gick hon in till sig.
Ett litet frukostbord stod uppdukadt i yttre
rummet, alldeles så som de brukade ha det
på sista tiden, då fruntimren under sin
ensamhet ömsevis frukosterat hos hvarandra.
Men i dag $ck Viola vara ensam, ensam
ända till klockan 1.
Dessförinnan kom likväl doktorn, såsom
Jeanne-Sofie förmodat, men han talade icke
ett enda ord om det farliga och fruktade
ämnet.
Då han fick höra att Jeanne-Sofie sof, sade
han:
”Det är godt — jag vill se hennes sömn.”
Och så gick han in och blef der en god
qvarts timma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
