Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då dc hlefvo ensamma och han
mången gång käude sig modig att störa lugnet,
vardt det ändå icke stördt, ty när Violas blick
icke förbjöd, bad den i stället med ett
tjusande bryderi 0111 försköning, tills den utsatta
pröfningstiden vore slut.
Severin suckade.
Denna fullkomlighet blef slutligen
enformig — han skulle hellre velat hafva något
att förlåta.
Men han var ju mera förmyndare nu än
någonsin . . . ingenting annat kom i fråga . . .
och likväl hade lian under deras dagliga
samtal inhemtat tillräcklig kännedom om hennes
själs renhet och ljufva godhet för att vara
öf-vertygad, att de små olikheter och ojemnheter,
som funnos mellan bådas själar, lätt skulle
låta förmedla sig.........
Så hade man nu hunnit till början af andra
månaden.
Viola — sysselsatt med sitt inre lif,
livil-ket var oändligen mycket rikare än det yttre —
gaf icke mera så noga akt på Jeanne-Sofie.
O, denna kärlekens egoism!
Alla morgnar njöt Viola af sina ljufva
föresatser, att åter hålla ut en dag. Alla aftnar
njöt hon af den ljufva vissheten, att hennes
förmyndare var tusen, tusen gånger mer kär
än förut och att hon snart kunde känna sig
så trygg, att hon tordes öfverträda hans säkert
ångrade föreskrift och ej vara alltför
omed-görlig, då de träflades ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
