Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gud är barmbertig!” svarade Severin.
”Denna höst, gamle vän, skall måhända på
annat sätt omföda miu själ.”-*
Så mycket hade krigsrådet åldrigt sagt
i ord.
Men Nicke och han förstodo hvarandra
utan ord, och derföre sade också gubben med
en betydelsefull dragning på läpparne:
”Nu sitter hon cnsaui — frun har gått ut
med kyrkherrn.”
”Än doktorn då?”
”Han gick för längesc^n . .. jag tror mest
att han är oppe hos mamsell Jeanne-Sofie.”
Omkring tio minuter senare lemnade Severin
sina egna rum.
Det var den 8 oktober, en snögrå afton
med kylig luft, dyster och dimmig. Men detta
hindrade icke Severin att tycka det en bel
vår låg utbredd öfver salongen, der Viola
midt ibland hans skönaste växter satt ensam
och broderade på brudens morgonmössa.
Han tog plats i den stol, som stod den
unga flickan närmast, och skjutande ljusen åt
ena sidan, eå att han rätt kunde se Violas
ansigte, böjde han ned sitt eget och såg så
länge på hennes sänkta ögonlock att de måste
höjas.
"Gif mig en fri och öppen blick!” bad
han med låg röst.
”Gerna!”
Men denna öppna och fria blick blef skygg
som en dufvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
