Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagande långa höstnätterna i hennes rum, dessa
skräckfulla nätter, under hvilka Jeanne-Sofie
sömnlös vred sig på sitt läger.
Hvad som isynnerhet förekom Viola
obegripligt, var att Jeanne-Sofie nästan oftare
framsuckade Severins namn än sin fästmans
och alltid i en ton af dämpad och orolig
veklagan.
Hvårföre detta?
Severin var för Jeanne-Sofie under hela
denna tid mer än den ömmaste bror.
Med den finaste, vänligaste
uppmärksamhet bjöd han till att förströ hennes sorg.
Honom kunde hon ej alltid neka: de åkte,
spatserade, skrefvo, läste, spelte-* schack
tillsammans . . Jeanne-Sofie var för allas ögon den
alls-mäktiga favoriten. Till och med hennes nycker,
då hon hade sådana, respekterades af Severin,
som sjelf hade nog djupa och starka känslor
att fatta den arma qvinnans..........................
”Jag skulle vara så innerligt obyggeligt
nöjd med den här hus-ron att jag det aldrig
kan säga”, yttrade gubben Nicke en
eftermiddag till krigsrådet, ”baraste inte mamsell
Jeanne-Sofie blefve allt modstulnare och tröttare på
lifvet... Inte dör husbond den här hösten,
guskelof, men om det ännu på salig Olenas
graf funnes en svärdslilja, som kunde spå, är
jag viss om att den ändå talade om sorg och
dödlighet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
