Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nu ber mamsell Jeanne-Sofie om ett
förtroende, det jag redan i min egenskap af
läkare kunnat gissa, så bedyrar jag att det sker
endast för att vara nyttig!”
”Herr doktor, herr doktor, för guds
barm-hertighet inga gissningar! Jag vågar icke
gissa sjelf, ty det fins gissningar, som döda,
och jag har icke tid att dö, så länge Emil
lefver . . . Jag skall till honom.”
Hvad doktorn vidare sade, då ban
upplyfte Jeanne-Sofies för första gången på lång
tid af tårar sköljda ansigte, bvad han fick veta
af denna förkrossade själ, som ej sjelf vågade
gissa, det veta vi ej.
Men deremot veta vi med visshet, att
doktor Livelius ocb kyrkoherden Hornér samma
afton höllo en hemlig konselj i kommerserådet
Marbins hus.
Och vi veta äfven, att der verkligen
förelästes ett bref från kaptenen, som fört
fartyget, på hvilket löjtnant Emil gjort resan till
Norge, och att brefvet kommenterades med
qväfda snyftningar, under det ord sådana som
dessa: ”Väderdrifven under tre dygn . . .
skott-ska kusten... endast fyra man räddade!” läto
höra sig efter dofva mellanrum.
Kommerserådet Marbins sinne hörde till
dem, som sorgen icke böjer, utan snarare
stärker i sin jernfasthet.
Doktorn och Lars Mauritz talade timmar,
utan att vinna gehör.
En qvinnas rykte och lif var lätt i våg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
