Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skålen emot en förhärdad och sträng envishet,
cn envishet, som icke ens döden försonade
med en liden förolämpning.
Då höjde sig en röst, som hittills förblifvit
stum. Den var en ung mans röst, och den
talade sålunda:
”En försoning kan likväl upptänkas, ora
olyckorna, såväl den ena som den andra, hållas
hemliga. Emils fästmö eger en vän — må
hon blifva mina föräldrars andra svärdotter,
och den lefvande sonens lycka skall öfvertala
dem att i den döde sonens namn gifva den
enda upprättelse, som han utan tvifvel i sin
dödsstund önskade måtte komma hans
trolof-vade till godo.”
Detta förslag öfvervägdes blott på ena
sidan — det var det enda som kunde förlika
kommerserådet Marbins styfva sinne med det
i hans lif ovanliga fallet att göra en eftergift.
”Må det bli så”, hade han yttrat, roch jag
betäcker min arma sons dubbla
hedersförbin-delse: hans pekuniera skulder och skulden till
henne, som vi på dessa vilkor vilja kalla
dotter.”
Men kyrkoherden och doktorn, de ville
ingenting höra härom.
Och med förtrytelse mot den, som väckt
förslaget, aflägsnade de sig hopplösa.................
Men hvem verkade, sedan de upphört att
verka?
Hvem kom under den sena aftonen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
