Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan hennes vilda handling och dess följder,
vidrörts af ångern.
I fall Severin, liksom kyrkoherden och
doktorn, frestat henne med öfvertalan och
böner att bryta en förbindelse, den de med rätta
kallade vansinnig, så skulle hon hafva
emot-stått honom lika väl som dem och sina egna
förebråelser.
Hennes beslut var oryggligt.
Hon hade endast begärt att Charles skulle
resa bort intill den dag, som blefve bestämd
för deras vigsel, hvad han ock utan
invändning bifallit.
Och ingenting, hvarken förnuft, böner eller
bevis på hennes frihet att ändra sig, bröt den
fasta kraften af en vilja, som i blind heroism
beslutat att offra sig för vänskapen och till
försoning af ett fel, hvilket man förgäfves sökt
öfvertyga henne fans till blott i hennes fantasi.
Hennes enda svar på alla invändningar
var ständigt detta:
”Jag har frivilligt erbjudit mig, och jag
har hvarken rättighet eller vilja att förolämpa
dem, som emottagit mitt löfte.”
Severin skulle emellertid ej — om hon
fått tillträde — frestat henne med böner.
Han förstod denna så poetiskt ömma och
finkänsliga själ, förstod hennes gränslösa
ädelmod, men detta hindrade ej alt det sår, som
han erhållit, var obotligt och att han i de
sansade ögonblicken mellan de lindrigare feber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
