Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anfallen och yrseln djupt klandrade, ja,
för-dömde henne för den svaghet, som hon
be-nämde styrka.
Under yrseln såg han i henne ett offer,
som han vördade med tillbedjande kärlek, men
under de rediga stunderna led han
mångdubbelt af den aggande, oupphörligt förföljande
tanken att hon satte något i verlden — och
hvad: ett inbilladt samvetsqval — framför
honom.
Hur dyrt, hur heligt hade bon ej lofvat
honom sitt förtroende i allt, och likväl erhöll
han det aldrig, innan hennes obetänksamhet
skapat en nödvändighet, den hon sedan ej
kunde emotstå!
För att så handla, utan minne af honom,
vore det ej möjligt att hon älskade djupt och
fullt allvarligt.
Hon fattade ej kärleken i dess sanna
betydelse — hon vore således ej värdig hvad
han utstod för henne. Och nu, om också
hela förhållandet med Charles ginge tillbaka,
vore bandet mellan dem brustet, för mycket
brustet att kunna återknytas.
Viola kände ej denna den grymmaste
delen af sitt öde.
Hennes högsta styrka låg i vissheten att
Severin, om det låtit sig göra, skulle ha gifvit
hälften af sitt lif för hennes frihet. .. Ack,
ännu förstod hon ej rätt den man, som hon
älskade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
