Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma, men han lider och .. . Ack, o, gud,
jag vet icke hvar han lefver och lider!”
Efter denna undransvärda, af Gud och
hennes starka sinne ingifna resignation vid
af-hörandet af den första nyheten var man
säker, att den andra ej skulle göra hälften af
det intryck, som man påräknat.
Men den gjorde ett tusenfaldigt större
intryck, än man påräknat.
Aldrig, under hela sin lefnad, der så många
häftiga vexlingar egt rum, var Jeannc-Sofie i
verkligheten närmare den gräns, der förnuftet
och vanvettet skiljas, än just nu, då hon fick
veta det offer, som Viola gjort, och då hon
ytterligare fick veta hvad man ej längre kunde
dölja: Severins farliga sjukdom.
”Jag är fördömd af Gud, jag är utstött
från himlen, jag är en af de olyckliga själar,
som blifvit nedsända till jorden för att bringa
sorg och förnedring öfver andra ... O, lemna
mig, lemna mig.. . Hvad frågar jag efter
namn, efter heder! Har jag begärt någon
upprättelse? Men i eder utsökta grymhet hafven
j vältrat den på min själ. liksom jag icke
hade nog bördor och qval förut. . . Viola, hör
mig för min skull, för Emils skull, för detta
arma barns, som kanske aldrig ser dagens
ljus — låt allt gå åter .. . Förbannelse öfver
den eländige man, som kunde emottaga denna
gåfva! Han är ej värd att vara Emils bror.
Och hans namn skulle jag eftertrakta att bära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
