Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtalet med doktor Livelius hade ej gjort
ett så långvarigt och smärtsamt intryck på
hennes sinne som man skulle tro. Underbart
nog hade hon ur sitt minne nästan lyckats
undantränga detta, för att uteslutande tänka
på honom, till hvilken hennes själ från hvarje
den minsta utflykt i andra rymder af qval
genast återvände....................................
Det var kyrkoherden som erhållit det svåra
uppdraget att tala med den unga qvinnan.
Uppdraget blef emellertid oändligt mycket
lättare än någon det kunnat tro.
Ty icke väl hade Jeanne Sofie uppfattat
de första förberedande ineningarne, än hon
med ett öfvernaturligt lugn sade:
”Jag har sjelf haft en säker aning om
någon stor olycka, men den fruktan, som jag
ser att herr kyrkoherden bäfvar att förtydliga
i ord, når icke mitt bjerta. Om Emil vore
död, skulle jag vetat det långt förut. . •
Berätta mig nu allt!”
Och hon fick veta allt: hela händelsen
med skeppsbrottet och att barkassen, på
hvilken Emil med styrmannen och tre af
besättningen sökt rädda sig, funnits omhvälfd
uppfluten några mil från den plats, der fartyget
förlist.
Men hon sade ännu en gång med
orubblig fasthet:
”Min Emil är icke död: han skall åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
