Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straff, sänder mig en så himmelsk villa och
låter mig likväl vakna . ..
Men bort med all svaghet! Ingen har sett
den hittills. Ingen har hört mig erkänna en
ånger, som, emedan den är utan gränser,
emedan den är obotlig, ej skall ses af någon
annan än Gud.
Och Han stöter den tillbaka!
Ar jag ej en varelse, den han i sin nåd
begåfvat med förnuft liksom andra . . .
Hvar-före tillsluter jag då mina öron, så att dess
röst aldrig når mig, förrän det är för sent . . .
Hvilken oändlig svaghet i min natur,
hvil-ken maktlöshet, hvilken rent af ömklig
bräcklighet, då vissa känslor vidröras!
Och hvilka känslor!
Om de ändå härflöte från kärleken, den
allsmäktiga ursäkten för stora förvillelser!
Men, nej — de härflyta från den
obestämdaste och våglikaste af alla rörelser, ett
eld-fängdt ädelmod, som ej kan leda sig till
klarhet, men som, när det uppdrifves af det
förfärligaste hufvudfelet i min karakter, den
osaliga obetänksamheten, störtar mig i handling
utan att jag ett ögonblick förmår besinna
huruvida handlingen sedan störtar i förderf. . .
Och jag, jag, som ansåg mig ega kraft,
styrka .. . ega en vilja!
Jag, som Gud i sin omätliga nåd gifvit
allt, jag, som vinkades af en sällhet för stor
för blotta tanken, jag lemnar allt frivilligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
