Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan vanvettet fattar mig, emedan en ond
ande underblåser vanvettet och uppstegrar min
inbillning, tills den slutligen, inspirerad af
drömmens fasansfulla syner, nått sin höjd.
Och detta offer, som jag såg i en så
gudomlig dager, detta hjeltemod, hvaraf ingen
vän ännu kunnat berömma sig, hvem har det
skänkt lyckan?
Hon, för hvilken det gjordes, fördömde,
försmådde, föraktade det icke blott: det
tillskyndade henne en smärta så våldsam, att
den bröt hennes starka, tåliga kraft och lade
äfven henne ned på den sjukbädd, från
hvilken hon ännu knappt uppstigit.
Och han, han, som bort likna Gud och
som jag trodde liknade honom i mildhet och
barmbertighet, han, som, om han velat} kunnat
vara allsmäktig, kunnat bilägga, kunnat göra
allt, allt för att återställa ... o, jag yrar: jag
glömmer att hans yra kom blott af febern.
Han steg upp från sjuksängen, men hans stolta
själ bjöd hjertat tiga, och hjertat tystnade och
förnuftet och formerna och konvenansen
berr-skade som fordom öfver hans hela lif och
handlingar.
Han glömde att han haft en dröm ..
glömde — nej, han skall ej glömma mig,
men han skall fullt beherrska sig”__________
Viola kastade sig i våndfull oro af och
an i stolen. Hon ville finna hvila, hon ville
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
