Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Du erkänner då åtminstone uppriktigt att
du gjorde det?”
”Ja, oss emellan ... Ty vet”, tilläde Laura
och tårarne störtade ur hennes ögon, ”att (let
finnes känslor, som göra oss så elaka att vi
måste bli rädda för oss sjelfva.”
”Det är sant! Och du...”
”. . . styrdes af en sådan. 1 denna stund,
då jag ser dig så mild och tålig, på väg
att. . . Nej, jag kan icke tala om det. Men
din ädelhet och din resignation vid hela detta
förhållande, det jag trodde att du under skrik
och förtviflan skulle omgöra, har rört mig —
jag är besegrad, och derföre skall du ej lemna
detta hus, innan jag sagt dig att jag .... äfven
jag . .
”Äfven du?” frågade Viola med stormande
häftighet.
”... älskat honom.”
”0, nej, nej!”
”Jo, ack, jo .. . Men han såg icke mig
annat än som svägerska, då deremot jag
nödgats se huru under mina ögon hans känslor
gradvis växt och växt för en annan .. . spara
mig att säga mer!”
Lauras ånger var uppriktig.
Först hade hon blifvit skakad af doktorns
ord, då hon den olyckliga morgonen inträdde
i sin svågers arbetsrum, och se’n hade Lars
Mauritz just nu på närvarande morgon haft
med henne ett vigtigt och allvarligt samtal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
