Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Viola förlät — i nästa ögonblick låg
hennes hand i den unga enkans.
”Men mitt samvete”, sade Laura, ”förlåter
mig icke, och Lars Mauritz skulle lika litet
förlåta mig, om han kände min skuld.”
”Och du är honom nog ömt tillgifven att
ej vilja förlora något hos honom?”
”Jag är honom så ömt tillgifven som jag
numera kan bli någon, och jag har i dag
lofvat honom högtidligt att göra mig honom
mer värdig än hitintills.”
”Och det löftet skall du hålla?”
”Jag hoppas det. . . Mitt bröllop firas ej
förrän vår arma Jeanne-Sofie, såsom hon
fordrar, fått komma till någon enslig tillflyktsort,
der hon kan afvakta sin Emils återkomst,
och min svåger bestämt hvad arrangemang
han ämnar taga. Men när helst jag blir Lars
Mauritz’ hustru, skall jag vara bättre än nu.”
”Också jag”, inföll Viola, ”skall veta att
lefva för mina nya pligter. Charles har varit
här, och som du ser, finner du ingen för-
tviflad brud.”
Laura skakade sakta på hufvudet.
”Skall du vara lika stark om en timma?”
”Vi få se — lemna mig och var trygg!
Hvartill skulle det tjena att tala nu? Till
ingenting.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
