Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just som klockan slog half till 2 i
krigsrådets arbetsrum, öppnade gubben Nicke dörren
för Viola.
Den unga flickan bar icke, såsom vid
sitt första besök, hvit morgondrägt, garnerad
med luftiga spetsar: hon var i dag klädd för
en formlig afskeds-visit. Den svarta, i djupa
veck nedfallande sidenklädningen och den hvita
crépesjalen, bevisade att endast det stränga
ceremonielet blifvit rådfrågadt.
Severin, som nu var fullkomligt återstäld
från den feber, hvilken så när gjort hans fixa
idé till ett nytt bevis på aningens makt, hade
fått en friskare färg på sina kinder, en
lif-ligare glans i sina ögon — sjukdomen hade
på kroppen fullbordat den kur, som baden
begynt, och då denna kropp beherrskades af
en själ, som satte skenet så högt, kan man
väl förstå att den hvarken fick luta eller på
annat sätt förtyngas af de lidanden, som
an-gingo hjertat.
Han hade aldrig, sedan han kom till fullt
medvetande, efterfrågat om de syner, som han
trott sig se, egt något sammanhang med
verkligheten. Således var han okunnig om huru
mycket eller litet Viola visste om hans tillstånd,
men han hade fast beslutat att hon skulle bli
öfvertygad det han ansåg förlusten af henne
sådan, att en man kunde bära den.
Han satt vid bordet och arbetade, då gubben
Nicke med hög röst förkunnade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
