Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har väntat, tills jag så fullkomligt i grund
granskat mig sjelf, att jag förmådde 8äga fröken
resultatet af denna granskning.”
”Måste jag höra?”
”Det är nödvändigt.”
”Tala då!”
”Jag älskade fröken Viola. Det var min
första kärlek, och jag är öfvertygad att det
blir den enda. Men redan under dessa poesiens
höga helgedagar kände jag att mellan oss fans
en motståndskraft, som arbetade åt olika håll. ..
Känslorna tillväxte emellertid, lidelsen ingick
i dem och förvillade, mutade förnuftet, som i
andra stunder sade: ’Hennes gränslösa
obetänksamhet, hennes som vinden rörliga sinne passar
ej åt dig!’”
Severin stannade ett ögonblick.
”Jag hör . . . Fortfar!”
”Flera gånger ville detta samma förnuft
tala högt — men behofvet efter sällheten är
ett mäktigt behof, då det vaknar sent. Jag
tillslöt min själs öron intills den morgon, då
ingen döfhet, ingen blindhet hjelpte.”
”Jag hör ännu ...”
”En lång natt följde på den korta dagen.
Jag har ej reda på denna natt. Det är
möjligt att jag under den både hade och uttryckte
många visioner, men hvad som är vida mera
pålitligt, än en af ett upphettadt blod förvillad
fantasi, det är det sunda och klara betänkande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
