Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Fröken är här!”
”Det är bra — lemna oss, gamle vän!”
Icke så mycket som en ryckning i hans
nerver, ett tonfall i rösten kunde förmärkas.
Nicke försvann, likt en ande.
Och Viola, hvilken stoltheten gjorde samma
tjenst som Severin åtnjöt af sin kraft, gick
utan försagdhet fram och satte sig i den fåtölj,
som redan blifvit framstäld midt emot krigsrådets.
Hennes förmenta trygghet låg i öfvertygelsen
att man ej skulle tala om annat än affärer:
hon var endast på besök hos sin förmyndare.
Men hon bedrog sig.
Severin betraktade henne med en
genomträngande blick.
Derefter yttrade han:
”Det gläder mig innerligt, att se det fröken
Viola med denna lugna och samlade besinning
går att möta de obekanta öden, som vänta!
Det är ädelt att visa sig värdig sig sjelf och
att ej låta sinnesrörelserna spela mästare.”
”Herr krigsråd, jag trodde.. jag
förmodade ... att vi... . hade andra ämnen att
af-handla än sinnesrörelserna.”
”Hvarför då det, min fröken? Hvarför
skulle vi utesluta dem ? Behöfva vi inför
hvarandra uppduka sminkade känslor!”
”0, jag ber .. jag ber ...”
rHaf mod att höra mig .... Jag har
uppskjutit detta samtal, tills jag kunde föra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
