Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eg de makt att väcka honom ur hans dvala och
som lät honom erfara, att äfven han egde
förmåga att lefva, drömma och — glömma.7’
Viola upplyfte för några minuter sitt sänkta
hufvud.
En med våld tillbakaträngd tår kastade
sin imma öfver hennes själs klara speglar,
men denna dimma oaktadt, banade sig en
stråle af stolt lugn fram.
Hon såg på sin förmyndare med en lika
pröfvande och genomträngande blick som han
gifvit henne. Och hon nödgades erkänna för
sig sjelf, att ingenting, icke minsta tecken
beträdde honom med osanning.
Han hade då verkligen redan lefvat, drömt
och glömt!
En kylig vindfläkt dallrade genom den
unga qvinnans lemmar — hon svepte in sig
bättre i sjalen.
Hur gerna hade hon ej velat störta ut!
Hur gerna hade hon ei hejdlöst låtit sina
tårar strömma! Men sådant finge ej ske, och
,derföre satt hon qvar i stolen lik en staty.
”Bästa fröken Viola, jag hade kunnat
tiga — men skulle det ha varit rätt? Det är
min fasta öfvertygelse att just min
uppriktighet, om än för ögonblicket sårande, bättre,
snarare än allt annat skall komma fröken att
förgäta denna vårdröm.”
Viola gaf intet svar.
”De ansvarsfulla pligterna i den förening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
