Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröken nu ärnar ingå, skola ock bidraga att
tränga det förflutna i bakgrunden.”
”Jag hoppas det.”
”Och fröken är berättigad till detta hopp,
ty ehuru jag aldrig riktigt kunnat förklara
mig våldsamheten af det intryck, som ledde
fröken, är jag förvissad att, hvilka de motiver
än varit, som åstadkommo giftermålet, fröken
alltid skall veta uppehålla sin värdighet både
i sina egna, sin makes och verldens ögon.”
”Också detta hoppas jag. Jag tror att
jag redan gifvit en profbit derpå vid det
besök, som jag nyss emottog af min brudgum.”
”Så mycket bättre. . . Tillåt mig nu nämna
sista och mäktigaste skälet för detta samtal!”
Viola böjde hufvudet.
”Om jag tagit en annan ton, om jag med
stränghet, med förlägenhet sökt undvika hvarje
erinring om det förflutna, skulle mellan oss
hafva qvarblifvit detta romantiskt mystiska, men
för heder och samvete fullkomligt ohelsosamma
förhållande, som ofta uppstår mellan en gift
q vinna och den man, hon näst före sitt
giftermål älskade. Nu deremot är allt klart mellan
oss, och i fall fröken tillåter, ärnar jag gifva
det högsta intyg jag förmår på allvaret af
mina ord.”
”Och detta högsta intyg är?”
”Att jag icke undandrager mig den pligt?
hvilken åligger mig såsom den der för fröken
är i faders stad och ställe.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
